Ja, när klockan ringde 06.45 så va ja iiiiinte sugen på å gå upp å se på luciafirandet...men ja låg å funderade 9 min på va ja skulle göra, å kom fram till att ja bara skulle ångra mej om ja inte gick!!
SÅ de va bara på me kläderna å cykla iväg!! >Till en glad förvåning va de  vitt på backen! =) dock inte så värst mö men ändå!
va där i god tid för hörde de kunde bli mö folk....så jaa...fick en  bra plats där.
Å kören sjöng (de va skolkören som  va själva luciatåget) så jäkla bra!! de va grymma!! höll på i tre kvart typ å sen bjöds de på must, pepparkakor å lussebullar! =) de va mys faktiskt!!

Börja tänka på mormor där inne....de e nästan bara då ja tänkt på henne ida för har pluggat å gjort massa annat, å tur e väl de!
men just då, när ja satt där i min ensamhet (eg. inte alls för de va smockat me folk) tänkte ja...å när de börja sjunga så kom nästan tårarna...fy fan! fick hålla igen där....massa minnen bara flög förbi....de e ju ett år sen idag....usch redan...tycker inte de va längesen ja fick reda på nyheten på luciaeftermiddagen för ett år sen....minns den så himla väl...fy vilken jobbig dag de va!
Å inte minst har ja tänkt på mamma...vet att hon tycker de e jobbigt ida, men som tur va så sa hon förut att de gått bra! tur de för ja vet liksom inte hur ja ska trösta när ja också e lessen....

FaN! Bara saknar henne så jäkla mycke!!!!!!!!!
vet att hon va gammal..men ändå....nu finns de ingen kvar. De e väldigt tråkigt. saknar de verkligen!
Hon va bara....tuff...rolig..snäll...hade koll på allt. Min idol.
hade så gärna velat att Peter fick träffa henne...hon hade gillat honom, å han henne.
Fan....jobbigt nu...har liksom inte tyckte de vart jobbigt ida...men de e för ja undvikit å tänkt på`t..elle inte "haft tid" att tänka på`t.....börjar man tänka så....hur mycke tårar finns de?

vet att de e en sjuk tanke, men ibland önskar man tiden gick fort så man fick komma å hälsa på dem...vore så kul....snacka om att man har mö å prata om då liksom =)
Men de e de enda positiva me å dö tror ja...å få komma dit. så tiden precis innan e de jobbigt...sen blir allt bra!

känns lite "taskigt" mot alla andra som ja förlorat..men mormor va den ja stod närmast av alla dom, å de e hon som ja känt längst å upplevt mest saker med. Därför blir känslorna mycke starkare å saknaden betydligt mycke värre å större...och jobbigare...
Du betyder så mycke för mig. Ser upp till dig ska du veta.

Kan fortfarande känna känslan av hennes hand...då ja höll om den en sista gång.
Kall...len...mjuk...gammal...
de e nåt ja inte ångrar att ja gjorde...även fast de va så jobbigt så va de så bra. Hon va så fin...