Ja nu e de snart endast en vecka kvar...sorry ja tjatar men kan bara inte fatta!
Börjar så sakta packa lite å fundera ut va ja ska ha me mej osv....
Börjar bli smått nervös nu också, kommer bli så mkt intryck å så annorlunda än va man e van vid tror ja.
Tror de kan va därför ja drömt knas de senaste nätterna....
Igår va de att ha skulle läsa ett år i USA, men ja hade hamnat heeelt fel, å fattade noll å stor panik infann sej!
Skitjobbigt!
Å inatt va de att ja fick hem alla resultat på alla kurser ja läst, å ja va ju som sagt säker på att ja inte hade några omtentor, men då fanns de maaassa kvar som ja hada U på!!
Smågrejer som grupparbete å inlämningsuppg. m.m!! "Ååh Hur ska ja hinna de här nu när ja ska åka snart, åååå!" börja storlipa typ! Jobbigt värre!
Blev änna rädd där ett tag....e nog för ja inte har vågat tro att ja klarade den jäkla tentan ja va så säker på å kugga..haha!


De börjar verkligen gå in för mej mer för varje dag nu känns de som...kommer bli galet!!
Jobbigt också, kommer sakna P loads!!!! =( Önska han kunde åkt me, de hade vart drömmen de! vet att han hade gillat den resan...(bortsett från kursen då kanske hehe)
men om 3 år kanske elle nåt...blir de vår tur....hehe..men den som väntar på nåt gott...vi har ju hela livet på oss! Varför jäkta!?
men samtidigt känner ja, men gud, ja orkar inte sakna, ja vet att ja har de bra å har världens bästa pojkvän, å att han är kvar här hemma när ja kommer å han finns kvar för mej! Ja har ju inget å va orolig för direkt, varför ska man inte bara kunna koppla bort de å slippa sakna för de e "onödigt" typ. Å bara koppla av där. 
Men man gör de ju för man tycker om varanna så sjukt mkt!
De går ju tyvärr inte å komma ifrån, plus att de e bra å kunna känna saknad också, för gjorde man inte de skulle ju nåt va fel å andra sidan!
Känns som så lång tid bara...fast de e ju inte de! 5 veckor e ju en fis i rymden om man ser på den tiden vi har/kommer va ihop!
Men hoppas på ett sätt att de går fort...men på ett annat inte...elle de beror ju på hur vi har de där nere då hehe!
De va ju en chans man bara inte fick missa! Så oavsett hur de kommer bli där nere så kommer ja aldrig ångra de!
Man måste göra saker för sej själv, annars funkar de inte! Visst man e två om saker men långt ifrån allt. Man har fortfarande en egen vilja! Skulle "lätt" göra exjobbet utomlands för min skull tex, de hade vart så ballt, men nu vet ja inte va ja ska skriva om å tror inte ja skulle ha råd me de heller, även om man får csn å så...
Även om man har en partner så kan man inte låte de "låsa en" ibland även hur jobbigt de än må vara, man måste göra saker man själv VILL, man har kanske inte samma drömmar alltid liksom...

Oj va långt de blev där.
OK nu låter ja som en jädra psykolog elle nåt, som säger "de e inte svårt, gör de bara". Nej de e inte så lätt som ja kanske får de å låta, ja ska bara va borta fjuttiga 5 veckor, men ni fattar...såklart ja me tycker de e jobbigt!
Tro mej, ja vet!
Ja flyttade ju te ksd för min skull, för jag ville de...å nu kanske P hamnar i Uppsala, för SIN skull...de e sånt man måste tillåta varann, satsa på karriär å göra saker för sin skull!

Stötta varann i stället å uppmuntra till hans/hennes önskan!
I slutändan har man ändå varann!! =)

Sikta mot månen....


Ha en bra dag i solen vänner!
Ja inväntar S för att cykla te vita =)
Lovely!

/Katie*