Dimman ligger tätt.
Bara jag, ensam.
Inte ens skogen har vaknat.
Jag springer.
Det enda jag hör är mitt mitt eget flås.
Helt tyst.
Nästan läskigt tyst.
Under tiden börjar de så sakta vakna till liv.
En kille med hund springer förbi mig.
Dimman fortfarande tät.
Så börjar ännu en dag av liv.